SVT "Uppdrag granskning" handlar förmodligen om två centrala frågor: Hur lätt är det att få tag på viktminskningsmedicin, även om man inte uppfyller de medicinska kriterierna? Och varför förskrivs Ozempic i Sverige, till synes med förmån, till patienter som inte har diabetes? Statistiken indikerar att detta sker. Förskrivning med förmån betyder att ett läkemedel säljs till ett rabatterat pris som täcks av högkostnadsskyddet, om vissa villkor är uppfyllda. Först och främst måste läkemedlet vara godkänt för den specifika sjukdom eller det tillstånd som det förskrivs för. Beslutet om vilka läkemedel som inkluderas i förmånen tas av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som bedömer om läkemedlet är kostnadseffektivt i förhållande till behandlingseffekten. Patienten måste dessutom uppfylla vissa krav, som att ha en relevant diagnos som motiverar användningen av läkemedlet. När alla dessa villkor är uppfyllda kan patienten få läkemedlet till ett rabatterat pris genom högkostnadsskyddet, vilket innebär att patienten endast betalar en del av kostnaden under en 12-månadersperiod. Vad gäller nu för Ozempic? Enligt Fass är Ozempic avsett för behandling av vuxna med otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes, som ett tillägg till kost och motion. Ozempic kan användas när andra diabetesläkemedel inte ge tillräcklig effekt. Men definitionen av vad som räknas som "otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes" är inte alltid tydlig, vilket kan leda till olika tolkningar i behandlingen. Med andra ord, vi kan anta att det finns fall där patienter med diabetes har fått utskrivit Ozempic med förmån trots att blodsockervärden har varit acceptabla. Varför väljer en läkare på en vårdcentral denna strategi? Eftersom hen är övertygad om att Ozempic är gynnsam just för den patienten.

Som patientföreningen Obesitas Sverige påpekar, har behandlingen av obesitas blivit en klassfråga. De moderna viktminskningsläkemedlen omfattas inte av högkostnadsskyddet, och för många patienter är en viktreducerande operation i princip den enda tillgängliga optionen om de inte har råd att bekosta behandlingen själva. Som kirurg befinner jag mig i ett moraliskt dilemma. En operation bör rekommenderas endast när det inte finns alternativa behandlingar. Men dessa alternativ finns redan idag – läkemedel kan för vissa patienter ge en viktminskning som är tillräcklig eller jämförbar med en överviktsoperation. Att patienter vänder sig till privata vårdgivare är ett tecken på att obesitas fortfarande behandlas styvmoderligt inom den offentliga vården. Att enbart äta lite mindre och träna lite mer är inte en tillräcklig lösning.